Sveriges Anställningslösas Landsorganisation

I tider när repression och hot för att tysta personer som kritiserar verksamheter är det viktigt att lyfta fram dem som faktiskt vågar trots riskerna. Jag har tidigare bloggat om skandalen i Norrköping där deltagare på ett kommunalt arbetsmarknadsprojekt kränkts av arbetsledningen på olika sätt. Detta hade inte uppdagats om inte Hussein Choghrish vågat ta kontakt med media och berätta om förhållandena. Jag utnämner honom till en av veckans hjältar.

I aftonbladet http://www.aftonbladet.se/debatt/article4377008.ab skriver Ann Svanberg, arbetsförmedlare i Umeå, om hur arbetsförmedlingen riskerar att haverera på grund av de organisationsförändringar som steg för steg håller på att riva upp organisationen. Att kritisera sin arbetsgivare på detta sätt är mycket modigt och förtjänar att utnämnas till en veckans hjälte.

Jag vill rikta ett stort tack till Hussein, Ann och alla andra, som jag inte uppmärksammat här, för den insats för samhället ni gör. Det är genom medborgares klokhet och mod som samhällsutvecklingen går framåt. Genom att visa att ni inte accepterar maktfullkomlighet blir ni viktiga för alla andra som känner att de skulle vilja tala om hur saker förhåller sig. Låt oss alla bli besjälade av modet och våga säga ifrån.

I en Stockholmskommun blev en person anvisad till ett kommunalt projekt som arbetade med rehabilitering och stöd till nyanlända personer.  Personen är helt frisk och arbetsmarknadsenheten visste inte var de skulle göra av personen. Personal på projektet uttalade sig kränkande och insinuerade att personen inte var frisk. Detta gjorde naturligtvis till slut att hälsan påverkades negativt. Jag deltog vid ett par möten med chefer och till slut kunde vi sätta tillräcklig press på förvaltningen så att man “släppte” personen som nu får börja en praktik som vederbörande hittat själv på den öppna arbetsmarknaden. Det tog ett år av förtvivlan. När SALO tog tag i saken tog det några veckor innan cheferna förstod att de inte kan hunsa folk hur som helst.

Det är horribelt att man inte förstår att man måste utgå från individens behov och intresse för att det ska ske en utveckling för den enskilde. En ren parodi på kommunal verksamhet. Det slutade lyckligt för denna person men jag undrar hur många fler det finns som blir trampade på utan orka resa sig. Samhället är inte rättssäkert för dessa personer.

I Norrköping har ett arbetsmarknadspolitiska projekt kallat REKO kommit i gungning då det avslöjats att man visiterar deltagare innan de går hem. Chefen har blivit omplacerad i väntan på pension.

SALO tog redan 2006 kontakt med alla ledande politiker för att påtala missförhållanden på de kommunala arbetsmarknadspolitiska projekten i Norrköping. Nu har äntligen media tagit upp saken och locket öppnades till en verksamhet som bedriv med rena gestapofasoner av arbetsledningen. Varken politikerna eller fackförbund som SALO kontaktat har gjort något för att lyfta saken. Läs vidare på hemsidorna för Folkbladt, Norrköpingstidningar, Radio Östergötland och Östnytt.

http://www.folkbladet.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4343489

http://www.nt.se/video/Default.aspx?tab=1&mp=4834347&autoplay=true

http://www.nt.se/video/Default.aspx?tab=1&mp=4834343&autoplay=true

http://svtplay.se/v/1443895/far_ga_for_fodomsfulla_uttalanden

SALO tänker nu gå vidare och anmäla saken till polis och JO/DO. Det finns ingen anledning att tolerera negativ särbehandling på detta sätt. Det är ren mobbning och kränkning som jag ser det. Det bästa vore att lägga ner projektet eller hjälpa deltagarna att starta ett kooperativ. Ska man integrera människor och hjälpa dem närmare arbetsmarknaden ska man inte skapa projekt som håller dem borta från den ordinarie arbetsmarknaden. Man borde ge personer praktikplatser och anställningar inom kommunens ordinarie verksamhet, skola, vård och omsorg parallellt som man ger dem stöd på olika sätt för att utvecklas positivt.

Den tredje fasen i Jobb och utvecklingsgarantin är nu klar. Regeringen har beslutat om vad den som har varit med i Jobb och utvecklingsgarantin ska göra efter 450 dagar då fas tre inträder. Ändringarna föreslås träda i kraft den 2 mars 2009.

De första deltagarna når 450-dagarsstrecket i april och de har då att se fram emot att tvingas låglönearbeta hos företag och organisationer inom privat och offentlig sektor. Sysselsättningen ska pågå i upp till två år säger man men inget hindrar att deltagaren har flera tvåårsperioder under fas tre. Regeringen föreslår att ersättningen till anordnaren ska vara 225 kronor per dag och deltagare. 

Det påminner om svunna tider då fattiga barn bjöds ut till familjer som erbjöd sig att ta hand om barn för billigaste penning från det allmänna. Den ”nya” arbetslinjen dammar av gamla modeller från fattigsverige för att driva igenom en arbetsmarknadspolitik som inte är värd att kallas annat än “skit” för att använda arbetsmarknadsminister Littorins vokabulär.  Under det “skitår” som Littorin förutsagt ska alltså de som är långtidsarbetslösa pressas ännu längre ned i “skiten”.

Talet om att arbete ska löna sig har bytts ut mot att det ska löna sig att ha en riktig anställning. Resten får skylla sig själva. Den massiva kritik som den borgerliga alliansen förde mot Göran Perssons (s)-regering för att bara bry sig om statistiken utan att bry sig om de arbetslösa har kommit på skam fullständigt. Nu gör alliansen likadant. Det är ett bevis på att regeringen är panikslagen inför nedskärningarna på arbetsmarknaden som numera räknas i tiotusental.

När får vi se en enad fackföreningsrörelse och opposition som ute på gator och torg visar sitt förakt för denna politik som ökar skillnaderna mellan fattig och rik ytterligare? Har facken och oppositionen lagt sig för alliansens spel med människors liv?

Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg avgår med omedelbar verkan meddelade Sveriges Television idag, 18 december. Han tillträdde tjänsten 2004 och har bland annat efter intern kritik från flera medarbetare, som krävt hans avgång, äntligen insett att han inte bemästrar rollen. SALO och många andra har haft stark kritik mot Malmborgs sätt att leda omorganisationen de senaste åren. Det ledde bland annat till att tusentals människor med Aktivitetsstöd fick försenade utbetalningar hösten/vintern 2007. SALO och många andra JO-anmälde Försäkringskassan och man erkände att man gjort fel och att det berodde på omorganisationen. Jag frågade den högste ansvarige chefen för aktivitetsstödet, Kerstin Ekstrand-Christiansson, som förresten också fått nya arbetsuppgifter under året, om de inte hade gjort någon konsekvensanalys för att se vilka konsekvenser omorganisationen skulle få för den enskilde medborgaren. Svaret jag fick var att - det har vi inte gjort.

Malmborg själv säger att Försäkringskassan kan tjäna på att få en ny högsta ledning efter det senaste året då kritik även inkommit efter nya tandvårdsstödet och rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen. Tror jag det! Försäkringskassan under Malmborgs ledning har slagit många medborgare i huvudet med regelverket och bidragit till att fler hamnat mellan stolarna. Man får inte vara så rigid och fösa ut sjuka medborgare utan att veta om de tas omhand av någon annan.

Arbetsförmedlingen har varit lika goda “kålsupare” som inte tvingat fram ett arbete för att samordna till exempel begreppsdefinitionerna hos Fk respektive Af. Fk använder begreppet arbetsförmåga medan Af använder anställningsbarhet. Det leder till konflikt mellan systemen och att folk hamnar mellan stolarna. Det verkar dock inte myndigheterna bry sig om så länge de kan visa en god statistik. Att sedan kommunernas försörjningsstöd ökar tar de inte hänsyn till. Det är hänsynslös hantering av människor och skattemedel.

Förutom Malmborg och Kerstin Ekstrand-Christiansson som jag nämnde ovan har under året även Malmborgs högra hand och produktionschef Maivor Isaksson fått lämna sin post, samt fösäkringsdirektören Stig Orustfjord. Detta är en, för en myndighet, stor “utrensning” och man får hoppas att den är välgörande, inte bara för organisationen utan även för medborgarna. Det är dags att byta perspektiv till medborgarens behov av stöd i stället för chefernas behov av makt. Den som har makt och utbildning har en skyldighet att använda den för folkets bästa. Gör man inte det ska man inte vara kvar.

Regeringen har utsett Adriana Lender, tidigare överdirektör på Fk till ny generaldirektör. Nu är det upp till bevis om hon tänker fortsätta regeringens jakt på sjuka eller om hon kan åstadkomma något konstruktivt.

Så har då regeringen äntligen fått “ändan ur vagnen” och paketerat ett antal miljarder som ska stimulera ekonomin - hoppas de i alla fall. Vem gör väl inte det? Frågan är om det får förväntad effekt.

3 av de 8,3 miljarderna ska användas till förstärkt matchningsverksamhet. Det är mycket pengar som går till upphandling av coachinginsatser. Det vi sett av de hittills upphandlade coachinginsatserna är att det är precis samma sak som de insatserna som alliansen kritiserade starkt i valrörelsen 2006. Det skulle bli mycket bättre än tidigare och så blev det mer av samma sak med den skillnaden att det skulle ske av privata aktörer. Nu blir det ännu mer av samma sak. Det imponerar inte ett dugg på mig i alla fall.

Dessutom ser jag direkt att många kommer att hamna i lönedumpande anställningar på grund av Beredskapsavtalet, BEA 06, som slår undan alla andra kollektivavtal. Ett avtal som motarbetar fackföreningsrörelsens idé om lika lön för lika arbete. Därför är det märkligt att en stor del av fackföreningsrörelsen har skrivit under detta avtal. Är de i maskopi med arbetsgivarna tro?

Det mest effektiva användandet av pengarna vore att använda mer till offentliga anställningar än vad man tänkt. Det är också det billigaste alternativet för att få så mycket för pengarna som möjligt. För att få rättvisa anställningsvillkor borde man först och främst ta bort Beredskapsavtalet. Sedan fokusera mer på riktiga anställningar istället för praktik med mera. Många av de långtidsarbetslösa har lång arbetslivserfarenhet. Regeringen, och opositionen med för den delen, borde sluta resonera som om människor tappar alla erfarenheter och kompetens bara för att de förlorar anställningen.

Det är bra att pengar satsas på utbildning men låt den för all del utgå från individens behov och inte arbetsförmedlingens/privata aktörers utbud av kurser/praktik. Annars kommer det inte leda till en långsiktig utveckling för individerna utan enbart bli en åtgärd för att fixa statistiken. En politik som Socialdemokraterna var lika duktiga på under Göran Persson.

Arbetspraktik ska enligt regeringen öka i volym. Här vill jag varna för lönedumpande åtgärder på samma sätt som det under hela 1990-talet fram till nu har varit ett gissel i kombination med Beredskapsavtalet. Redan på 90-talet kom rapporter som tydde på att praktikplatser trängde undan riktiga arbetstillfällen.

Mona Sahlin är naturligtvis mycket kritisk men kommer ha svårt att hävda att Socialdemokraternas politik är bättre mot bakgrund av den “vuxendagispolitik” de åstadkom.

Tyvärr är grunden för både regeringens och opositionens politik, att det ska finnas en “naturlig ” arbetslöshetsnivå. Denna kalla NAIRU och uttalas - Non Accellerating Inflation Rate of Unemployment. Människor reduceras under dessa ideologier till arbetskraft och konsumenter. De som inte får rum på lönearbetsmarknaden är inte ens arbetskraft längre utan en inflationsdämpande kader som fyller en funktion utanför arbetsmarknaden och placeras i olika åtgärder på den parallella arbetsmarknaden där arbetslösa i bästa fall tvingas utföra “riktiga” arbetsuppgifter till ynkliga villkor. Ett gigantiskt misslyckande för fackföreningsrörelsen.

ROT-avdrag är bra om de används till att höja kvaliteten för hela samhället. Satsa på att renovera miljonprogram och att bredda järnvägsnätet. Att bygga mer bilvägar och höghastighetståg är inte förenligt med långsiktig hållbarhet - för människan och miljön. Systemet med hushållsnära tjänster, som är tänkt att användas för ROT-avdragen, är redan kritiserat för att vara mest förmånligt för folk med löner på minst 50 tusen kronor i månaden. Det riskerar att de avdrag som regeringen tillåter kommer de människor med mest pengar till del och segregerar ytterligare samhället. Att dessa genomför energieffektiviseringar är dock bra. Med tanke på att de mest bemedlade människorna har störst bostäder kommer resultatet förhoppningsvis att bli att dessa får incitament att inte slösa så mycket med energin trots att de har råd.

Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är det bästa, att använda största delen av pengarna till offentlig verksamhet/infrastruktur med mera i stället för att ge bidrag till privatpersoner. Då kan man redovisa pengarna som investeringar i stället för kostnader och gör bokslutet mer positivt. En del av de pengar som regeringen “sparat” kommer från dem som står utanför arbetsmarknaden. Man har alltså dragit undan konsumtionsutrymmet för en grupp. Nu vill man ge välbemedlade människor rabatt på ombyggnationer. Det ser jag inte som något annat än gammal klasspolitik från den borgerliga regeringen.

En grupp som tyvärr kommer lite i skymundan i SALO´s arbete är de studerande. Det är inte medvetet utan helt enkelt för att vi inte har någon/några som bevakar studerandes villkor kontinuerligt. Jag antar att man som ung studerande inte gärna ser sig som anställningslös utan mer som en potentiell anställd. Oavsett vad man kan tycka om SALO´s namn så ingår studeranden i våra intressegrupper eftersom vi inte vill utesluta någon grupp som står utanför arbetsmarknaden.

Ett förslag som riskerar att utesluta många som vill studera, har presenterats av Långtidsutredningen (LU 2008) i en ny rapport. Man menar nämligen att Svenska studeranden tar för lång tid på sig för att slutföra sin utbildning och antyder att de är lata. Lösningen tror LU är någon form av studieavgift. Det menar man skulle göra att studeranden inte tar sig igenom sina studier snabbare. Är det månne Låångtidsutredningen som tar för lång tid på sig att utreda? Är det kanske Långtidsutredningen som ska betala en avgift varje gång de kommer med förslag som gör att folket drar det kortaste strået.

I ett sammanhang med en redan stor mental och ekonomisk press vill alltså LU öka pressen ytterligare. En effekt som man riskerar, är att de som redan från början ligger på gränsen, ekonomiskt, kommer att avvakta eller helt strunta i att studera och öka snedrekryteringen. Detta menar LU ska avhjälpas med lån eller stipendiesystem. I mina öron låter det oroväckande likt det amerikanska systemet och tyvärr skapar det stora klyftor mellan dem som backas upp av föräldrar med pengar och dem, vars föräldrar inte har så mycket pengar att lägga ut på studier för sina barn.

I likhet med den “nya moderata” arbetsmarknadspolitiken som värderar människor efter dess betalningsförmåga i stället för deras människovärde hjälper LU till att skapa klyftor mellan dem som kan betala och dem som inte har råd att betala eller inte vill ta lån. Många vill hålle nere kostnaderna genom lönearbete under studietiden och kommer tvingas arbeta ännu mer för att betala avgifterna. Det ökar pressen och jag ser inte annat än att det leder till att många inte kommer fullfölja sina studier. Ett system som i England eller Australien, där avgiften kan bekostas med högre lån är ingen god idé med tanke på att många förmodligen inte kommer ha fasta arbeten i framtiden och därmed kommer ha svårt att betala av lånen under ett arbetsliv.

Fria moderata studentförbundet tycker naturligtvis förslaget är bra. Argumentet är att välfärd kostar och att vi måste fortsätta öka tillväxten och levnadsstandarden. Jag undrar bara - välfärd för vem?, och vad?, undrar jag i mitt stilla sinne. Är det ingen som tänker komma på idén att göra en miljökonsekvensanalys av LU´s rapport. “Utan fler arbetade timmar blir det svårt att garantera ekonomisk tillväxt”, menar LU. Har ingen av dessa sett eller hört om de tilltagande miljö-/klimatproblemen som beror av den överkonsumtion som tillväxten leder till?

I stället för att stressa sönder studeranden mer borde man satsa på att ge dem bättre möjligheter att studera utan att behöva lönearbeta så att de kan tillgodogöra sig studierna mer kvalitativt. Det blir bara en massa tentastudier som inte leder till annat än reproduktion av information. Det där med mognad, kritiskt tänkande och utveckling kan vi lägga ner då och samtidigt se fram emot ett samhälle i kunskapsmoras.

Varför inte ta bort lånedelen helt? Varför inte tillåta studeranden att deltidssjukskriva sig? Varför inte låta studietiden vara en port in i den livslånga lärandeprocessen som leder till harmoniska människor i stället för dagens ratrace? Varför inte se till att arbetsgivare förstår att ett examensbevis inte alltid säger så mycket om den kvalitativa förståelsen. Dessutom är det många som trots att man läst en hel utbildning eller har en tenta kvar, inte tar ut sin examen. Det betyder inte att dessa personer är mindre lämpade att få anställnig.

Långtidsutredningen menar även att vi ska höja pensionåldern så att fler är kvar och konkurrerar med de unga som kommer ut från sina studier. Varför inte skapa ett arbetsliv som ger möjlighet att välja själv att vara anställningslös med ekonomisk trygghet mitt i livet i stället för i slutet av livet? Då kan vi få ut mer av det enda liv som har givits oss. Då kan man välja annat arbete än lönearbete som ger en känsla av att ge till andra av sin kompetens och förmåga. Det finns forskning som visar att vi mår bättre när vi gör saker för andra människor. Positiv utveckling skapas genom samverkan och kvalitet - inte konkurrens och kvantitet. Det splittrar folket i en tid när vi behöver samling kring ekosystemen som krackelerar och människors livskvalitet.

Moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann, har i ett utspel krävt att invandrare ska skriva på ett kontrakt om svenska lagar och värderingar.

Inte nog med att de vill reducera mänskliga aktiviteter till monetära transaktioner på arbetsmarknaden - nu vill de göra mänsklig kunskap till en fråga om juridik. Förslaget gör sig bäst i papperskorgen. Skulle det gå igenom så bör det i logikens namn krävas avtal av alla svenskar att behandla invandrare på samma sätt som man anser att svenskar ska behandlas. Jag tror dock inte att svenskar skulle acceptera en sådan behandling.

Integration handlar främst om ifall förutsättningarna den invandrade har att leva efter är desamma som för svenskar. Annars blir det diskriminerande. Samhällsstrukturerna måste bli mer humana och utgå från människors trygghet i stället för konkurrensen på en arbetsmarknad där inte alla får plats.

Schlingmanns förslag individualiserar problemet med integrationen på samma sätt som moderaternas sätt att individualisera ansvaret för arbetsmarknaden. Det är ett ytligt perspektiv och leder bara till att man fokuserar invandraren och invandrarna när man istället borde fokusera förutsättningarna för alla människor i samhället. Detta resonemang är oroande då det närmar sig Sverigedemokraternas retorik. Är det kanske så att moderaterna försöker attrahera SD:s väljare. Reinfeldt vill ju inte ta avstånd från SD fullt ut vad jag förstått.

Kunskap om lagar och värderingar får man inte genom skriftligt avtal utan genom en tydlig och pedagogisk introduktion och ett tolerant samhällsklimat. Hans logik är densamma, som den chef har, som tror att personalen tagit till sig information bara för att ett PM är distribuerat. Gammaldags, repressivt och ineffektivt.

Den 20 november har du chansen att visa att du är folkvald. Folket har i en tidigare folkomröstning sagt att man inte vill ha EMU. Röstar du ja till Lissabonfördraget innebär det att du röstar ja till EMU, då det klart och tydligt framgår att valutan i EU skall vara Euro. Att rösta ja innebär att du inte tar folkomröstningen om EMU på allvar. I och med det är du med och kör över folket och dess vilja.

Lissabonfördraget befäster den kapitalliberala politiken som man fört tidigare. Värnar du om individens frihet måste du rösta nej. Individliberalismen står nämligen i konflikt med kapitalliberalismen. Kapitalliberalismen värnar om det fåtal som kan slå sig fram på en marknad präglad av djungelns lag. Kapitalliberalismen är odemokratisk och osolidarisk och struntar till och med i sina egna gruppmedlemmar. Den som inte pallar trycket och faller ifrån lämnas obönhörligen i sin ensamhet. Bevis för detta är att regeringar världen över nu tvingas hålla finansinstitutioner under armarna.

Du måste ge den som inte är tävlingsinriktad, penningfixerad, entreprenör med mera, rättighet att leva sitt liv utan att hamna på undantag. Röstar du ja samtycker du till migration på grund av ekonomiska/arbetsmarknads-politiska orsaker. Föräldrar tvingas flytta från sina barn för att hitta lönearbete där kapitalet finns för tillfället.

Röstar du ja samtycker du även till en gemensam militär. Är du beredd att skicka ut din egen son/dotter i krig för att försvara kapitalliberalismen? Ett system som ser människor som konsumtionsboskap i sin jakt efter tillväxt. Anser du att folket inte har tillräcklig förståelse för att rösta självt? Kan du svara på dessa frågor?

Hur många procent av rösterna i ministerrådet får Sverige jämfört med nu?

Hur stort är Sveriges inflytande i ministerrådet jämfört med Italiens?

Sverige minskar sin röststyrka i ministerrådet från 2,9 % till 1,9 %. Samtidigt ökar Tyskland sin röststyrka från 8,4 % till 17 %. Italien kommer få drygt 6 gånger så stort inflytande som Sverige i ministerrådet. Märk väl att Berlusconis Forza Italia, postfascistiska Alleanza Nationale och högerextrema Lega Nord är partier som kommer att påverka den Svenska politiken om du röstar ja till Lissabonfördraget.

Vetorätten avskaffas på 63 olika områden i ministerrådet och kvalificerad majoritet införs om du röstar ja. Det gör Sverige till ett marginaliserat län i EU. Många fördragsanhängare har hävdat att Sverige ligger ”mitt” i Europa för att de tror att vår röst är viktig för EU? Det är en stor missuppfattning och överdrift. Röstar du ja bidrar du till att marginalisera Sverige i EU.

Vill du verkligen vara den som ger bort våra demokratiska värden? Vad ska du då säga till barnbarnen när de frågar varför?

Återupprätta de mänskliga värdena!

Rösta nej till Lissabonfördraget!

Henrik Lund

riksordförande

Sveriges Anställningslösas Landsorganisation

Under denna paroll samlades LO på Mynttorget i Stockholm tidigare i kväll, den 18 november. SALO fick tack vare solidariska LO-medarbetare följa med en abonerad buss. Det är vi glada och tacksamma för.

Demostrationen var riktad mot regeringens politik som slår hårt mot anställningslösa och löntagare. Den slår mot a-kassan, arbetsmarknadspolitiken och kollektivavtalen. Wanja Lunby-Wedin talade till en enorm massa på 200-300 (!?) personer som infann sig på Mynttorget. Det är intressant med tanke på LO:s medlemsantal på 1,7 miljoner.

Kanske är det inte så konstigt mot bakgrund av att LO verkar ha en splittrad syn på hur framtiden ska tacklas. Jag gick själv runt och “vimlade” bland människorna och delade ut flygblad från SALO. Splittringen fanns även bland åhörarna trots det fåtal som tagit sig dit. Vissa uttryckte en stor frustration över att LO-ledningen går med på att Socialdemokraterna kommer att rösta ja till Lissabonfördraget trots att det slår lika hårt, om inte hårdare, mot villkoren på arbetsmarknaden. Någon ropade högt - vi vill inte ha dig kvar, avgå! Man kan inte ta ett beslut och sedan börja avtala, menade man. Jag kan bara hålla med.

Lundby-Wedin fortsatte:

- Vi ska vara solidariska med varandra, inte skapa ett vi och dem. Vi ska inte ha ett EU som ställer löntagare mot löntagare, det ska vi gemensamt kämpa för!

Trots detta har alltså LO tagit ett formellt beslut om att vara positiv till Lissabonfördraget. I stället skjuter man in sig på den borgerliga regeringen och menar att det är Alliansen som inte står upp för kollektivavtalen eller den svenska modellen.

LO skulle mycket väl kunna påverka Socialdemokraterna att rösta nej och därmed sänka fördraget som enligt EU:s eget regelverk borde vara dött då Irland röstat nej. Jag undrar var LO-ledningens lojalitet egentligen ligger. Den verkar inte ligga hos medlemmarna i alla fall. Genom att pressa socialdemokraterna att säja nej till Lissabonfördraget kan det förpassas “där det hör hemma”. Beslutet tas med “kvalificerad majoritet” i riksdagen vilket innebär att 75 % måste rösta ja. Socialdemokraterna har alltså makten att visa regeringen Reinfeldt att Lissabonfördraget är dödförklarat och att ratificeringsprocessen måste stoppas. Tror de inte att de har den makten, har de inte i riksdagen att göra. Jag tycker faktiskt synd om alla dessa som verkar tro att vanligt folk inte förstår något, och speciellt inte något om deras falska retorik.

- Vi ska ha kollektivavtal med lika villkor, fortsatte Lundby-Wedin.

Inte heller här visar LO-ledningen någon konsekvent linje mot medlemmar och ickemedlemmar som är anställningslösa. Kommunalarbetarförbundet har varit med och avtalat bort branschavtalen genom att godkänna Beredskapsavtalet, BEA. Detta har LO inte haft något problem med trots att det ställer anställningslösa mot anställda då offentliga arbetsgivare kan anställa folk under BEA då det kan tillämpas “för att sänka arbetslösheten”. Arbeten som numera är bortrationaliserade inom offentlig sektor besätts av folk med anställning under BEA i stället för riktiga anställningar under gällande branschavtal. Det cementerar en parallell låglönearbetsmarknad och tränger undan riktiga arbetstillfällen.

Är det vad Lundby-Wedin menar med att vara solidariska med varandra förstår jag att hon har problem. Det går an att prata tjusigt men om det inte överensstämmer med vad man gör kommer sanningen förr eller senare att hinna ifatt henne och LO-ledningen. Är det detta som håller på att hända?