Sveriges Anställningslösas Landsorganisation

I tider när repression och hot för att tysta personer som kritiserar verksamheter är det viktigt att lyfta fram dem som faktiskt vågar trots riskerna. Jag har tidigare bloggat om skandalen i Norrköping där deltagare på ett kommunalt arbetsmarknadsprojekt kränkts av arbetsledningen på olika sätt. Detta hade inte uppdagats om inte Hussein Choghrish vågat ta kontakt med media och berätta om förhållandena. Jag utnämner honom till en av veckans hjältar.

I aftonbladet http://www.aftonbladet.se/debatt/article4377008.ab skriver Ann Svanberg, arbetsförmedlare i Umeå, om hur arbetsförmedlingen riskerar att haverera på grund av de organisationsförändringar som steg för steg håller på att riva upp organisationen. Att kritisera sin arbetsgivare på detta sätt är mycket modigt och förtjänar att utnämnas till en veckans hjälte.

Jag vill rikta ett stort tack till Hussein, Ann och alla andra, som jag inte uppmärksammat här, för den insats för samhället ni gör. Det är genom medborgares klokhet och mod som samhällsutvecklingen går framåt. Genom att visa att ni inte accepterar maktfullkomlighet blir ni viktiga för alla andra som känner att de skulle vilja tala om hur saker förhåller sig. Låt oss alla bli besjälade av modet och våga säga ifrån.

I en Stockholmskommun blev en person anvisad till ett kommunalt projekt som arbetade med rehabilitering och stöd till nyanlända personer.  Personen är helt frisk och arbetsmarknadsenheten visste inte var de skulle göra av personen. Personal på projektet uttalade sig kränkande och insinuerade att personen inte var frisk. Detta gjorde naturligtvis till slut att hälsan påverkades negativt. Jag deltog vid ett par möten med chefer och till slut kunde vi sätta tillräcklig press på förvaltningen så att man “släppte” personen som nu får börja en praktik som vederbörande hittat själv på den öppna arbetsmarknaden. Det tog ett år av förtvivlan. När SALO tog tag i saken tog det några veckor innan cheferna förstod att de inte kan hunsa folk hur som helst.

Det är horribelt att man inte förstår att man måste utgå från individens behov och intresse för att det ska ske en utveckling för den enskilde. En ren parodi på kommunal verksamhet. Det slutade lyckligt för denna person men jag undrar hur många fler det finns som blir trampade på utan orka resa sig. Samhället är inte rättssäkert för dessa personer.

I Norrköping har ett arbetsmarknadspolitiska projekt kallat REKO kommit i gungning då det avslöjats att man visiterar deltagare innan de går hem. Chefen har blivit omplacerad i väntan på pension.

SALO tog redan 2006 kontakt med alla ledande politiker för att påtala missförhållanden på de kommunala arbetsmarknadspolitiska projekten i Norrköping. Nu har äntligen media tagit upp saken och locket öppnades till en verksamhet som bedriv med rena gestapofasoner av arbetsledningen. Varken politikerna eller fackförbund som SALO kontaktat har gjort något för att lyfta saken. Läs vidare på hemsidorna för Folkbladt, Norrköpingstidningar, Radio Östergötland och Östnytt.

http://www.folkbladet.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4343489

http://www.nt.se/video/Default.aspx?tab=1&mp=4834347&autoplay=true

http://www.nt.se/video/Default.aspx?tab=1&mp=4834343&autoplay=true

http://svtplay.se/v/1443895/far_ga_for_fodomsfulla_uttalanden

SALO tänker nu gå vidare och anmäla saken till polis och JO/DO. Det finns ingen anledning att tolerera negativ särbehandling på detta sätt. Det är ren mobbning och kränkning som jag ser det. Det bästa vore att lägga ner projektet eller hjälpa deltagarna att starta ett kooperativ. Ska man integrera människor och hjälpa dem närmare arbetsmarknaden ska man inte skapa projekt som håller dem borta från den ordinarie arbetsmarknaden. Man borde ge personer praktikplatser och anställningar inom kommunens ordinarie verksamhet, skola, vård och omsorg parallellt som man ger dem stöd på olika sätt för att utvecklas positivt.