Sveriges Anställningslösas Landsorganisation

Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg avgår med omedelbar verkan meddelade Sveriges Television idag, 18 december. Han tillträdde tjänsten 2004 och har bland annat efter intern kritik från flera medarbetare, som krävt hans avgång, äntligen insett att han inte bemästrar rollen. SALO och många andra har haft stark kritik mot Malmborgs sätt att leda omorganisationen de senaste åren. Det ledde bland annat till att tusentals människor med Aktivitetsstöd fick försenade utbetalningar hösten/vintern 2007. SALO och många andra JO-anmälde Försäkringskassan och man erkände att man gjort fel och att det berodde på omorganisationen. Jag frågade den högste ansvarige chefen för aktivitetsstödet, Kerstin Ekstrand-Christiansson, som förresten också fått nya arbetsuppgifter under året, om de inte hade gjort någon konsekvensanalys för att se vilka konsekvenser omorganisationen skulle få för den enskilde medborgaren. Svaret jag fick var att - det har vi inte gjort.

Malmborg själv säger att Försäkringskassan kan tjäna på att få en ny högsta ledning efter det senaste året då kritik även inkommit efter nya tandvårdsstödet och rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen. Tror jag det! Försäkringskassan under Malmborgs ledning har slagit många medborgare i huvudet med regelverket och bidragit till att fler hamnat mellan stolarna. Man får inte vara så rigid och fösa ut sjuka medborgare utan att veta om de tas omhand av någon annan.

Arbetsförmedlingen har varit lika goda “kålsupare” som inte tvingat fram ett arbete för att samordna till exempel begreppsdefinitionerna hos Fk respektive Af. Fk använder begreppet arbetsförmåga medan Af använder anställningsbarhet. Det leder till konflikt mellan systemen och att folk hamnar mellan stolarna. Det verkar dock inte myndigheterna bry sig om så länge de kan visa en god statistik. Att sedan kommunernas försörjningsstöd ökar tar de inte hänsyn till. Det är hänsynslös hantering av människor och skattemedel.

Förutom Malmborg och Kerstin Ekstrand-Christiansson som jag nämnde ovan har under året även Malmborgs högra hand och produktionschef Maivor Isaksson fått lämna sin post, samt fösäkringsdirektören Stig Orustfjord. Detta är en, för en myndighet, stor “utrensning” och man får hoppas att den är välgörande, inte bara för organisationen utan även för medborgarna. Det är dags att byta perspektiv till medborgarens behov av stöd i stället för chefernas behov av makt. Den som har makt och utbildning har en skyldighet att använda den för folkets bästa. Gör man inte det ska man inte vara kvar.

Regeringen har utsett Adriana Lender, tidigare överdirektör på Fk till ny generaldirektör. Nu är det upp till bevis om hon tänker fortsätta regeringens jakt på sjuka eller om hon kan åstadkomma något konstruktivt.

Så har då regeringen äntligen fått “ändan ur vagnen” och paketerat ett antal miljarder som ska stimulera ekonomin - hoppas de i alla fall. Vem gör väl inte det? Frågan är om det får förväntad effekt.

3 av de 8,3 miljarderna ska användas till förstärkt matchningsverksamhet. Det är mycket pengar som går till upphandling av coachinginsatser. Det vi sett av de hittills upphandlade coachinginsatserna är att det är precis samma sak som de insatserna som alliansen kritiserade starkt i valrörelsen 2006. Det skulle bli mycket bättre än tidigare och så blev det mer av samma sak med den skillnaden att det skulle ske av privata aktörer. Nu blir det ännu mer av samma sak. Det imponerar inte ett dugg på mig i alla fall.

Dessutom ser jag direkt att många kommer att hamna i lönedumpande anställningar på grund av Beredskapsavtalet, BEA 06, som slår undan alla andra kollektivavtal. Ett avtal som motarbetar fackföreningsrörelsens idé om lika lön för lika arbete. Därför är det märkligt att en stor del av fackföreningsrörelsen har skrivit under detta avtal. Är de i maskopi med arbetsgivarna tro?

Det mest effektiva användandet av pengarna vore att använda mer till offentliga anställningar än vad man tänkt. Det är också det billigaste alternativet för att få så mycket för pengarna som möjligt. För att få rättvisa anställningsvillkor borde man först och främst ta bort Beredskapsavtalet. Sedan fokusera mer på riktiga anställningar istället för praktik med mera. Många av de långtidsarbetslösa har lång arbetslivserfarenhet. Regeringen, och opositionen med för den delen, borde sluta resonera som om människor tappar alla erfarenheter och kompetens bara för att de förlorar anställningen.

Det är bra att pengar satsas på utbildning men låt den för all del utgå från individens behov och inte arbetsförmedlingens/privata aktörers utbud av kurser/praktik. Annars kommer det inte leda till en långsiktig utveckling för individerna utan enbart bli en åtgärd för att fixa statistiken. En politik som Socialdemokraterna var lika duktiga på under Göran Persson.

Arbetspraktik ska enligt regeringen öka i volym. Här vill jag varna för lönedumpande åtgärder på samma sätt som det under hela 1990-talet fram till nu har varit ett gissel i kombination med Beredskapsavtalet. Redan på 90-talet kom rapporter som tydde på att praktikplatser trängde undan riktiga arbetstillfällen.

Mona Sahlin är naturligtvis mycket kritisk men kommer ha svårt att hävda att Socialdemokraternas politik är bättre mot bakgrund av den “vuxendagispolitik” de åstadkom.

Tyvärr är grunden för både regeringens och opositionens politik, att det ska finnas en “naturlig ” arbetslöshetsnivå. Denna kalla NAIRU och uttalas - Non Accellerating Inflation Rate of Unemployment. Människor reduceras under dessa ideologier till arbetskraft och konsumenter. De som inte får rum på lönearbetsmarknaden är inte ens arbetskraft längre utan en inflationsdämpande kader som fyller en funktion utanför arbetsmarknaden och placeras i olika åtgärder på den parallella arbetsmarknaden där arbetslösa i bästa fall tvingas utföra “riktiga” arbetsuppgifter till ynkliga villkor. Ett gigantiskt misslyckande för fackföreningsrörelsen.

ROT-avdrag är bra om de används till att höja kvaliteten för hela samhället. Satsa på att renovera miljonprogram och att bredda järnvägsnätet. Att bygga mer bilvägar och höghastighetståg är inte förenligt med långsiktig hållbarhet - för människan och miljön. Systemet med hushållsnära tjänster, som är tänkt att användas för ROT-avdragen, är redan kritiserat för att vara mest förmånligt för folk med löner på minst 50 tusen kronor i månaden. Det riskerar att de avdrag som regeringen tillåter kommer de människor med mest pengar till del och segregerar ytterligare samhället. Att dessa genomför energieffektiviseringar är dock bra. Med tanke på att de mest bemedlade människorna har störst bostäder kommer resultatet förhoppningsvis att bli att dessa får incitament att inte slösa så mycket med energin trots att de har råd.

Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är det bästa, att använda största delen av pengarna till offentlig verksamhet/infrastruktur med mera i stället för att ge bidrag till privatpersoner. Då kan man redovisa pengarna som investeringar i stället för kostnader och gör bokslutet mer positivt. En del av de pengar som regeringen “sparat” kommer från dem som står utanför arbetsmarknaden. Man har alltså dragit undan konsumtionsutrymmet för en grupp. Nu vill man ge välbemedlade människor rabatt på ombyggnationer. Det ser jag inte som något annat än gammal klasspolitik från den borgerliga regeringen.

En grupp som tyvärr kommer lite i skymundan i SALO´s arbete är de studerande. Det är inte medvetet utan helt enkelt för att vi inte har någon/några som bevakar studerandes villkor kontinuerligt. Jag antar att man som ung studerande inte gärna ser sig som anställningslös utan mer som en potentiell anställd. Oavsett vad man kan tycka om SALO´s namn så ingår studeranden i våra intressegrupper eftersom vi inte vill utesluta någon grupp som står utanför arbetsmarknaden.

Ett förslag som riskerar att utesluta många som vill studera, har presenterats av Långtidsutredningen (LU 2008) i en ny rapport. Man menar nämligen att Svenska studeranden tar för lång tid på sig för att slutföra sin utbildning och antyder att de är lata. Lösningen tror LU är någon form av studieavgift. Det menar man skulle göra att studeranden inte tar sig igenom sina studier snabbare. Är det månne Låångtidsutredningen som tar för lång tid på sig att utreda? Är det kanske Långtidsutredningen som ska betala en avgift varje gång de kommer med förslag som gör att folket drar det kortaste strået.

I ett sammanhang med en redan stor mental och ekonomisk press vill alltså LU öka pressen ytterligare. En effekt som man riskerar, är att de som redan från början ligger på gränsen, ekonomiskt, kommer att avvakta eller helt strunta i att studera och öka snedrekryteringen. Detta menar LU ska avhjälpas med lån eller stipendiesystem. I mina öron låter det oroväckande likt det amerikanska systemet och tyvärr skapar det stora klyftor mellan dem som backas upp av föräldrar med pengar och dem, vars föräldrar inte har så mycket pengar att lägga ut på studier för sina barn.

I likhet med den “nya moderata” arbetsmarknadspolitiken som värderar människor efter dess betalningsförmåga i stället för deras människovärde hjälper LU till att skapa klyftor mellan dem som kan betala och dem som inte har råd att betala eller inte vill ta lån. Många vill hålle nere kostnaderna genom lönearbete under studietiden och kommer tvingas arbeta ännu mer för att betala avgifterna. Det ökar pressen och jag ser inte annat än att det leder till att många inte kommer fullfölja sina studier. Ett system som i England eller Australien, där avgiften kan bekostas med högre lån är ingen god idé med tanke på att många förmodligen inte kommer ha fasta arbeten i framtiden och därmed kommer ha svårt att betala av lånen under ett arbetsliv.

Fria moderata studentförbundet tycker naturligtvis förslaget är bra. Argumentet är att välfärd kostar och att vi måste fortsätta öka tillväxten och levnadsstandarden. Jag undrar bara - välfärd för vem?, och vad?, undrar jag i mitt stilla sinne. Är det ingen som tänker komma på idén att göra en miljökonsekvensanalys av LU´s rapport. “Utan fler arbetade timmar blir det svårt att garantera ekonomisk tillväxt”, menar LU. Har ingen av dessa sett eller hört om de tilltagande miljö-/klimatproblemen som beror av den överkonsumtion som tillväxten leder till?

I stället för att stressa sönder studeranden mer borde man satsa på att ge dem bättre möjligheter att studera utan att behöva lönearbeta så att de kan tillgodogöra sig studierna mer kvalitativt. Det blir bara en massa tentastudier som inte leder till annat än reproduktion av information. Det där med mognad, kritiskt tänkande och utveckling kan vi lägga ner då och samtidigt se fram emot ett samhälle i kunskapsmoras.

Varför inte ta bort lånedelen helt? Varför inte tillåta studeranden att deltidssjukskriva sig? Varför inte låta studietiden vara en port in i den livslånga lärandeprocessen som leder till harmoniska människor i stället för dagens ratrace? Varför inte se till att arbetsgivare förstår att ett examensbevis inte alltid säger så mycket om den kvalitativa förståelsen. Dessutom är det många som trots att man läst en hel utbildning eller har en tenta kvar, inte tar ut sin examen. Det betyder inte att dessa personer är mindre lämpade att få anställnig.

Långtidsutredningen menar även att vi ska höja pensionåldern så att fler är kvar och konkurrerar med de unga som kommer ut från sina studier. Varför inte skapa ett arbetsliv som ger möjlighet att välja själv att vara anställningslös med ekonomisk trygghet mitt i livet i stället för i slutet av livet? Då kan vi få ut mer av det enda liv som har givits oss. Då kan man välja annat arbete än lönearbete som ger en känsla av att ge till andra av sin kompetens och förmåga. Det finns forskning som visar att vi mår bättre när vi gör saker för andra människor. Positiv utveckling skapas genom samverkan och kvalitet - inte konkurrens och kvantitet. Det splittrar folket i en tid när vi behöver samling kring ekosystemen som krackelerar och människors livskvalitet.