Sveriges Anställningslösas Landsorganisation

I dag avgick Transports förbundsordförande Per Winberg.

I våras valdes Per Winberg från Transport in i LO:s styrelse. Kongressen beslöt att krympa styrelsens ordinarie ledamöter till åtta förbundsrepresentanter. Han menade att man då sagt att alla förbund skulle avstå suppleantplatser för att representationen skulle vara bred även fortsättningsvis. De tre största förbunden fick dock behålla alla suppleanter medan de små fick dela upp platserna som blev över mellan sig. När ett litet förbunds representant var frånvarande kunde då en representant från ett annat förbund träda in.

Winberg valde då att bojkotta LO-styrelsens möten då han ansåg att valet inte gått riktigt till. I dag avgick han. Han har inte i skrivande stund inte lämnat någon orsak, men det är väl inte helt osannolikt att det åtminstone delvis haft med styrelsens agerande att göra.

Det är så här fullkomlighetens ansikte visar sig i maktens rum. Det är så lätt att falla i maktens grepp när den en gång är uppnådd. Då gör man allt för att behålla den. Kritiker gör man sig av med smidigt då demokratin åsidosätts trots rötterna i folkrörelsen. Detta är tyvärr även ett problem på lägre nivåer inom LO.

Nu förstår jag varför LO är EU-vänlig. I EU är det också de största som tar makten från de mindre. De mindre länderna får mindre makt i relation till de stora länderna som inte vill släppa ifrån sig den.

Detta speglar även de stora förbundens inställning till sina anställningslösa medlemmar. De struntar i dem i stort sätt. De små grupper det gäller tillåts inte få makt och de orkar sällan ta strid för sin rätt.

Jag tycker det är förkastligt. Det verkar finnas en hel del lik i garderoben som behöver rensas ut. Många av “liken” är karriärister som har sin egen position i fokus i stället för medlemmarnas bästa.

Som jag ser det finns det ett par lösningar. Antingen att folk slutar klaga framför tv:n och går med i facket för att rensa upp i detta karriärträsk, eller också gå ur facket och gå med i SALO och var med och skapa en ny folkrörelse för balans mellan arbete, livskvalitet och miljö. Vi välkomnar även anställda som medlemmar då vi ser arbetsmarknaden ur ett helhetsperspektiv. SALO anser inte att det finns ett utanförskap då alla har samma rätt att vara inne i samhället. Det är maktfullkomlighet som skapar utanförskap.

Vi lever i en hotfull tid. Åtminstone om man ska tro allt som media beskriver. Gigantiska väderfenomen som drar över hela kontinenter med kaos och död i släptåg. Terrorhot kräver att vi avsäger oss vår integritet för att myndigheterna ska kunna avlyssna oss, eftersom vi alla är potentiella terrorister i världens ledares ögon. “Skolmassaker” har blivit ett begrepp efter alla vansinnesdåd av unga människor i skolor runt om i världen, senast i vårt grannland Finland. Finanskriser skakar det globala banksystemet med följd att banker inte längre vågar låna ut pengar längre. Bankerna litar inte på att det finns “säkerheter” som täcker upp lånen i tillräcklig utsträckning.

Politiker går till val på att säga att man ska göra det säkert för människor att leva i sitt land. Vårt största västland som utropat sig till världspolis, har Dwight Eisenhowers ord ringande i öronen -

“Vi ska ha fred - om vi så ska slåss för den”.

Säkerhet ska vi ha till vilket pris som helst för annars går tryggheten vilse! Sedan läser jag en vers av en okänd poet:

“Trygghet är att gå vilse utan att tappa bort sig.”

Vår föreställning om att säkerheten är trygghetens ledsagare visar sig vara helt fel. Säkerheten är rädslans ledsagare. Rädslan för att inte höra till, att inte tjäna pengar tillräckligt, att inte bli kändis, att inte hinna med, att vara annorlunda, att inte ha kontroll. Rädslan för våld och ond bråd död. Rädslan för att leva.

Trygghet blir då säkerhetens motpol. Ju tryggare vi känner oss, desto mindre behov har vi av säkerhet av olika slag. Säkerhet är inte lösningen när vi upplever oss otrygga. Lösningen är mer trygghet. Säkerhet är bara ett sätt för en del att tjäna pengar på människors otrygghet.

Trygghet är - social trygghet, ekonomisk trygghet, tryggheten med kontinuitet i livet, tryggheten att förstå och att kunna påverka, tryggheten i att känna tillit, tryggheten att livet är meningen med livet, tryggheten i att leva i nuet tillsammans med andra människor - att vila i tryggheten.

Låt oss bygga en trygg värld där vi inte behöver säkerhet. En värld där människor tillåts leva ut hela sin potential så länge den inte inkräktar på någon annans trygghet. Låt oss skapa ett ekonomiskt system där individens trygghet går före finansiella aktörers vinstintresse. Låt oss skapa en frihet för alla där tryggheten gör det möjligt att hantera otrygghet.

Ha en riktigt bra dag och kom ihåg att det du gör för en medmänniska idag, kommer tillbaka till dig en annan dag, vare sig du gör gott eller ont. Vilket önskar du få tillbaka?

Många är de som skrivit uppskattande om min artikel i ETC.se, Arbetslöshet inte medborgarens fel:

Det är mycket betydelsefullt att få feed back och är den så positiv som i detta fall kan det inte vara bättre. Tack alla som bloggat och kommenterat och till Alliansupproret som lyft fram mitt skriveri extra. Det ger mig energi att arbeta vidare.

Tack!
Mvh
Henrik Lund

Läste Lars Lindströms krönika i Expressen  apropå de ekonomiska pandemierna. Nedan ett citat som säger allt:

”När kapitalismen och den otämjda konsumtions- och tillväxtideologin maniskt får rasa fritt drabbas den så småningom av den depression som alltid kommer. Då sjukskriver den sig. Då vill den bara ligga och vila och vara i fred och få sjukpenning från staten.”

Med denna sjukdomsinsikt är det dags att ifrågasätta varför vi accepterar den klassiska ekonomin. Läs gärna även Maria-Pia Boëtius artikel En tystad analys på ETC.se

Läser Johan Ehrenbergs artikel Vem tjänar på krisen?
http://etc.se/artikel_alla/18404/vem-tjaenar-pa-krisen. 
Han beskriver på ett bra sätt hur finansmarknaden fungerar och hur en liten men mycket (läs snuskigt) rik grupp av människor (läs gamar) faktiskt tjänar på bankkriser.

Det får mig osökt att tänka på David J Rothkopf´s bok “Superclass”. Visserligen framför Rothkopf en naiv tilltro till dessas begåvning men tittar man någorlunda objektivt på hans beskrivning av dessa människor så inser nog vem som helst att detta är människor som använder pengar som maktmedel och styr både marknader och hela länder. Oavsett om makten koncentreras till en liten grupp politiker eller en liten grupp kapitalister så är risken stor för ett korrumperat system.

Det finns idag omkring 6000 superkapitalister som anser sig stå över både ekonomier och politiska system och detta är farligt. Deras människosyn handlar om att “använda” människors som brickor i sitt spel för att förränta sina pengar. Politiker och småkapitalister älskar att frotera sig med dessa auktoriteter inom finansiell krigföring. Vid tillställningar som arrangeras av Världsbanken och Internationella valutafonden ges tillfälle för dessa giganter att skapa mer makt och pengar. Andra sammanslutningar som exempelvis Bilderberggruppen skapar ett en mötesplats mellan de ekonomiska makthavarna och politiska makthavare. Där “samtalas” om ekonomiernas tillstånd och därigenom skapas ett samförstånd om hur den globala ekonomin bör utvecklas. Det skapas samtidigt ett psykologiskt kontrakt mellan olika makthavare i och med att de möts och talar och påverkar varandra. Det sker en omedveten och ibland medveten integrering av kapitalet och politiken vilket leder till en förskjutning av politiska värderingar hos politiker.

Många av våra svenska politiker har bevistat Bilderberggruppens möten. Att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg känner sig hemma i sådana sammanhang är väl inte så konstigt eftersom de gärna vill framstå som en i mängden. Att de bara är marionetter till superklassen har de inte förstått. Det jag kan tycka är oroväckande, är att flera tunga socialdemokrater varit inbjudna under årens lopp. Mona Sahlin är en i raden. Det intressanta är hur det påverkar hennes och socialdemokratins syn på det kapitalistiska systemet där lånehajarna i superklassen utnyttjar medborgarna som “låneboskap”.

Varje gång Superklassens kamp om världsherraväldet skapar en bankkris, går det ut över medborgarna. Det är en inbyggd funktion i det kapitalistiska systemet. Frågan är när det ska gå upp för medborgarna. Det kapitalistiska systemet bygger på teorier som är flera hundra år gamla och utgår från att pengar skapar pengar genom ränta. Är det kanske dags att vi vanliga människor börjar ifrågasätta detta system?

För att inte fastna i en ångestfylld känsla av att det inte går att förändra så föreslår jag att se framåt i stället för bakåt. Med det menar jag: om vi oberoende av det system som skapar dessa ekonomiska “pandemier” bygger en bild av hur vi vill att samhället ska vara i en framtid, säg om 20 år till exempel. Då kan vi därifrån sakta backa tillbaka till idag och se vad vi på vägen behöver göra för att hitta ett “vaccin” mot det sjuka i systemet.

Om det sjuka i systemet egentligen beror på att superklassen kan förränta sina pengar, varför inte ifrågasätta det räntebärande systemet? Om ett system där individens värde utgår från individens värde på finansmarknaden gör att människoliv slås sönder då krascher sker, varför inte söka efter ett system som baseras på att det ekonomiska värdet utgår från medborgarna?

Många frågor är det och det är dags att vi börjar ställa oss dem, och samtidigt ställa dem till våra politiker. Det är dags att vi börjar kräva ett samhälle som genererar balans mellan arbete, livskvalitet och miljö.

Hej, idag är jag förbannad!

Sedan länge har ekonomin i USA knakat i fogarna. Det senaste är att Lehman Brothers går i konkurs och att Merril Lynch köps upp av Bank of America. Den förre centralbankschefen Allan Greenspan säger i en intervju i Sveriges Radio - “Man ska inte skydda alla institutioner. Det ligger i finansmarknadens natur att det finns vinnare och förlorare.”

I Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3317294.ab menar styrelseordföranden för konsultfirman RGE Monitor, Nouriel Roubini, i en intervju till AP, att “det är tydligt att vi är ett steg från en finansiell härdsmälta”.

Detta är ett skolexempel på dessa människors fullständiga frihet från socialt ansvar. De agerar som om de satt och spelade Monopol vid köksbordet och när någon vunnit har de andra förlorat. Att detta drar med sig globala konsekvenser för ekonomin och arbetsmarknaden ser de som en del i spelet.

Hur kan vi bara godta att detta får fortsätta utan att vi börjar fundera över alternativ till denna vansinniga ekonomi? Ja men, säger många - det är ju så här det är! Det går inte att göra något åt det. Är det alltså acceptabelt att dessa förväxta finansvalpar leker med människors pengar så att folk får gå från hus, hem och jobb medan valparna sitter lugnt i media och förklarar att så här ska det fungera.

Det är dags att inse att dessa valpar först och främst och ENDAST ser om sitt eget hus utan förmåga att varken göra annorlunda eller tänka annorlunda. Det går inte lära gamla valpar att sitta tydligen. Vi måste ha ett system som först och främst skapar ekonomisk trygghet för alla medborgare. Då kan vi få trygga människor och arbetstagare. Dessutom måste vi skapa ett system som är oberoende av finansmarknadens upp och nedgångar när valparna leker Monopol. Gör vi inte detta snart kommer arbetsmarknaden att utarmas mer och mer och därmed även ekonomin.

Alternativen finns redan. Det handlar om att vilja förändring. Vem ska då vilja förändring? Är det bankerna eller riksbankschefen kanske? Knappast, det är vi vanliga människor som måste visa handlingskraft när inte ledarna gör det. Nu kör vi!

Hej!

Äntligen är jag igång med bloggen. Det har varit ganska mycket på sistone. Bland annat har SALO anmält 2 personal på arbetsförmedlingen i Norrköping för tjänstefel. Sedan håller vi på att titta på hur de privata förmedlingsaktörerna agerar, och det finns en del att fundera över. Till exempel hur man kan stoppa in 26 personer i en lokal som har cirka 20 kvadratmeter yta.

Trots att alliansregeringen slår sig för bröstet och hävdar att de skapat en massa jobb så är en ökning av arbetslösheten i antågande. Konjunkturen viker och minskar arbetsgivarnas redan låga vilja att anställa folk som inte har anställning eller som är sjukskrivna. Det är dags att titta på hur de strukturer som styr ekonomin fungerar.

På återseende!

Henrik Lund, ordförande

Följ min blogg med bloggkoll